Skatteflykt respektive skatteplanering
Skatteplanering är att inom lagens ramar utnyttja de möjligheter lagstiftningen faktiskt ger — skatteflykt är förfaranden som formellt följer lagtexten men strider mot dess syfte.
Skatteplanering är att organisera sina affärer på ett sätt som ger lägst möjliga skatt, inom de ramar lagen faktiskt tillåter — att välja bolagsform, tidpunkt för en transaktion eller finansieringssätt utifrån skattemässiga konsekvenser är i grunden helt legitimt och något de flesta rådgivare hjälper sina klienter med löpande.
Skatteflykt är förfaranden som formellt uppfyller lagtextens bokstav, men som strider mot lagstiftningens syfte och ändamål. Sverige har en särskild skatteflyktslag som ger Skatteverket möjlighet att bortse från en rättshandling vid beskattningen om den prövas som skatteflykt, även om handlingen formellt är giltig civilrättsligt.
Den avgörande frågan i gränsdragningen är nästan alltid affärsmässiga skäl: fanns det ett annat legitimt syfte bakom upplägget än att sänka skatten — en verklig omstrukturering, ett genuint affärsbehov — eller var skatteminskningen det enda eller helt dominerande motivet? Ju svårare det är att peka på ett skäl utöver skatteeffekten, desto större risk att ett förfarande bedöms som skatteflykt snarare än godkänd planering. Är du osäker på var ett specifikt upplägg hamnar, är det här ett område där kostnaden för att fråga en skatterådgivare i förväg nästan alltid är lägre än kostnaden för att få fel i efterhand.