Avdragsbegränsning (ränteavdrag)
Regler som begränsar hur mycket av ett bolags räntekostnader som får dras av mot beskattningsbar vinst — infört för att motverka aggressiv skatteplanering med lån mellan koncernbolag.
Ränteavdragsbegränsningen sätter en gräns för hur stor del av ett bolags negativa räntenetto (räntekostnader minus ränteintäkter) som får dras av mot den beskattningsbara vinsten. Reglerna infördes för att motverka en typ av skatteplanering där koncerner flyttar vinst mellan bolag och länder genom internlån med hög ränta, snarare än att bolagets faktiska verksamhet kräver lånet.
Det finns två sätt att beräkna avdraget, och bolaget väljer det som är mest fördelaktigt: en förenklingsregel, som tillåter avdrag för negativt räntenetto upp till ett fast beloppstak per år, och en EBITDA-regel, som i stället knyter avdraget till 30 procent av bolagets skattemässiga EBITDA (resultat före räntor, skatt och avskrivningar). Ett förslag om att höja förenklingsregelns beloppstak avsevärt fanns med i en statlig utredning inför 2026, men ingick inte i budgetpropositionen för 2026 — beloppstaket förblev därför oförändrat, och frågan om en framtida höjning är i skrivande stund öppen.
Eftersom både beloppstak och EBITDA-procentsats kan ändras, och eftersom beräkningen i praktiken är teknisk, är det här ett område där det är värt att kontrollera aktuella regler hos Skatteverket eller en rådgivare innan du planerar en koncernintern finansieringslösning som bygger på ett visst antaget avdragsutrymme.