Avskrivning
Att fördela kostnaden för en tillgång med längre livslängd över flera år i stället för att bokföra hela kostnaden direkt.
Avskrivning innebär att kostnaden för en tillgång med längre förväntad livslängd, till exempel en maskin, en bil eller inventarier, fördelas ut över flera år i stället för att bokföras som en engångskostnad det år inköpet görs. Tanken är att kostnaden ska belasta resultatet i takt med att tillgången faktiskt förbrukas eller minskar i värde.
Avskrivningen bokförs löpande, ofta i samband med bokslut, och minskar successivt tillgångens bokförda värde i balansräkningen samtidigt som den belastar resultaträkningen som en kostnad. Hur snabbt en tillgång skrivs av beror på typ av tillgång och förväntad ekonomisk livslängd, och regelverket (K2 eller K3) som tillämpas kan påverka exakt hur avskrivningen beräknas.
Den bokföringsmässiga avskrivningen (baserad på tillgångens faktiska livslängd) och den skattemässiga avskrivningen (baserad på inkomstskattelagens regler för inventarier) följer inte alltid samma takt. När den skattemässiga avskrivningen tillåts gå snabbare uppstår en skillnad mellan bokfört och skattemässigt värde, som syns i balansräkningen som ackumulerade överavskrivningar — en vanlig källa till förvirring för den som inte väntat sig att de två värdena skulle skilja sig åt.